Tvärvetenskapligt 1700-talsseminarium

I sin roll som inofficiell hovpoet under merparten av Gustaf III:s regeringsperiod producerade Carl Michael Bellman en mängd panegyriska poem och tal, som litteraturvetaren Jennie Nell studerar i sin kommande doktorsavhandling. Bellman har länge oförtjänt beskrivits som en misslyckad panegyrist utan högretoriska färdigheter, då han blandar in ’låga’ motiv och ord i sin officiella diktning och därmed bryter mot den sublima stil som användes av gustavianska panegyrister. Men Bellman var i själva verket väl utbildad i den grekisk-romerska retoriken, och hans panegyriska verk ansluter sig till den lovprisande traditionen. Genom att Bellmanforskningen länge fokuserat på avvikelserna mer än traditionen, har bilden av Bellmans retorik snedvridits. Bellmans “stilbrott” är till största delen resultat av medvetna poetiska och estetiska val. Genom konkreta exempel ur Bellmantexter vill Jennie Nell demonstrera hans retoriska och panegyriska stil och diskutera hur den är en integrerad del av hans författarskap.

Konstvetaren Anna Lena Lindberg presenterar sin bok – nyutkommen på Signums förlag – om porträttmålaren Ulrica Fredrica Pasch (1735-1796). Som medlem i en konstnärsfamilj var Ulrica Fredrica Pasch väl förankrad i 1700-talets konstvärld, och hon blev den första kvinnliga ledamoten i Konstakademien. Den konstvärld i vilken hon verkade genomgick dock stora förändringar. Anna Lena Lindberg diskuterar via intertextuell bildtolkning hur samtidens föreställningar om kvinnligt och manligt synliggörs och påverkar utformningen av såväl enstaka porträtt som grupporträtt. Då Paschs självporträtt jämförs med manliga kollegers och med föregångares som Anna Maria Thelott och Anna Maria Ehrenstrahl – eller med hennes talrika och väl etablerade kvinnliga kollegers ute i Europa – bekräftas Paschs marknadsmässigt starka position. Samtidigt ger porträtten bilden av en grandios final för de kvinnliga konstnärerna som generellt var på väg att uteslutas från utbildning, i praktiken detsamma som yrkesförbud.

Philip Francis (1740-1818), an Irish-born radical politician and journalist, was famous and infamous during his lifetime as the most likely author of the "Junius letters", anonymous essays attacking George III and his ministers that caused an outcry in Britain in the 1760s and early 1770s, and were widely re-printed in North America and throughout Continental Europe. Francis was also well known for his leading role in the parliamentary impeachment of Warren Hastings, onetime Governor General of Bengal, a trial that developed into the most dramatic and extensive discussion of the rights and wrongs of European empire since the campaigns of Bartolome de las Casas at Valladolid in the 1550s. Recent research has also increased awareness of the importance of Francis's political and economic thought. In this lecture, the British historian Linda Colley focusses on a major sexual scandal in which Francis was centrally involved in Calcutta on 8 December 1778, and shows how the details and circumstances of this scandal illuminate and modify this figure's intensely thought out positions on gender, empire, political rights and virtue. In the process, Linda Colley explores the importance of gender as well as race in early Western liberal thought.

All dikt är sårbar för tidens nedbrytande verkan genom sitt beroende av föränderliga konventioner. Förutsättningarna för att litterära verk skall överleva och behålla sin normativa kraft – fortsätta att ha ett ”estetiskt värde” – är komplicerade och omdiskuterade. Kanske framträder dessa förutsättningar tydligast när författare som en gång varit ”klassiska” upphör att läsas och förvandlas till endast namn i uppslagsböckerna. – Gustav Philip Creutz (1731-1785) betraktades av många i sin samtid och i de närmast följande generationerna som den största svenske diktaren, ja, som banbrytaren för ett nytt skede i svensk vitterhet – med Gyllenborgs ord ”vår första verkliga Skald, den första som låtit gudaspråket med allt sitt behag höras på Svenska”. Men redan Franzén och Tegnér talade om honom som glömd. Idag har Creutz inte längre någon plats i det litterära medvetandet eller i skolundervisningen. Varför gick det så? Svaret måste sökas på flera nivåer. Det visar sig att det är mer än bara en diktare som är bortglömd: det är på sätt och vis det poetiska självt, sådant det en gång uppfattades av bildade människor i vår del av världen.